Livet och fotografin

GALLERI FOTOGRAFI har fått ett entusiastiskt mottagande. Som om det fyllt ett tomrum, uppfyllt något många saknat. Jag är jätteglad för det. Tack alla som peppat och hjälpt till!
Nu har det kommit in så många utställningsförslag så det räcker för ett år. Faktum är att jag delvis tappat kollen. Starten var tuff. Galleriet tillkom helt oplanerat när jag grep ett tillfälle i flykten trots att jag redan hade mer än fullt upp. Att sen två utställare blev sjuka, några hoppat av och jag själv råkade ut för en olycka och hamnade på akuten och fick svårt att orka med alltihop gjorde inte saken lättare.
Jag ber därför alla som visat sitt intresse och uppskattning, på många olika sätt, att ha förståelse för att verksamheten lite kryper på knäna. Viljan är det inget fel på men bara den räcker inte. Det finns redan så mycket jobb att det nästan skulle räcka för en heltidsanställning, i alla fall gott och väl en halv, men allt arbete görs ideellt.

Målsättningen är att få det hela att gå runt ekonomiskt utan annan vinst än en liten buffert för oförutsedda utgifter. Det vill säga att inkomster ska täcka utgifter, varav den största posten är hyran som aldrig kan sparas på. Den går förresten upp två procent från årsskiftet. Tanken var att varje utställare ska bära sin del av hyran i form av en veckoavgift, men efter diskussioner blev det bestämt att ta ut provision på försäljning istället, dock med en liten garantiavgift. Det kommer sannolikt inte att fungera. Etablerade fotografer har dessutom tackat nej till det upplägget (p.g.a. garantiavgiften). Nästa år kommer därför alla att behöva bära samma kostnad per vecka men däremot helt och hållet förfoga över sina inkomster av försäljning. Alltså ingen provision alls. Fem tusen kronor per vecka plus moms blir avgiften. Det kommer ändå att vara en av de lägsta i stan.

Jag brinner för idén att visa dokumentär bild som berättar om våra liv och vår planet. Och ska göra vad jag kan för att galleriet ska ha en framtid. Men då måste det gå ihop ekonomiskt. Och alla som gläds åt det, vare sig man vill visa sina egna bilder eller betrakta andras, må betänka att förväntningarna inte får bli alltför höga just nu. Jag hade noll erfarenhet av detta inför starten.

Jag gillar idén att fotografi ska kunna vara samma folkrörelse som musik och idrott. Jag respekterar så klart yrkeskunnande och professionalitet, vare sig det är hos en kirurg, fotograf, spårsvetsare eller sömmerska, men ser inget egenvärde i att göra åtskillnad mellan etablerade fotografer och amatörer när det gäller själva bildberättandet. Bättre är att sudda ut gränsen dem emellan och se själva bilden i första hand. Inte namnet på den som knäppt den.
När fotografer och konstnärer kritiserar mig för att inte vara seriös så tycker jag de i själva verket är fångna i egen fåfänga. Alla behöver bli sedda och då måste vi lära oss att se. Just det som är fotografens uppgift: genom kameraögat se vad våra ögon ser och berätta om det för andra (och oss själva).

Kanske kommer det inte att funka med fast avgift heller. Då får galleriet bli ett kombinerat bildrum, bildbutik och bildverkstad. Kring detta blommar redan några blommor. Går inte det heller så går jag på luffen. Vandrare i själen och nomad i generna.

Men innan dess ska jag kämpa på för att få GALLERI FOTOGRAFI och www.gallerifotografi.se att sjuda av liv. Just så som livet är, berättande med det universella bildspråket om allt levande, om allt vi levande varelser skapat, om livets och vårt arma samhälles betingelser och inte minst: här ska man inte bara kunna vänta sig se det utvalda och välbekanta, här ska även det oväntade ha sin plats. Här ska även det oplanerade eller aktuella få tillfälle att gro. Galleriet ska inte vara en angelägenhet för de närmast sörjande. Jag är ingen ”gallerist” helt enkelt.
Många har aldrig någonsin gått på galleri, det krävs faktiskt visst mod om man är ovan att gå in i ett galleri och ta till sig bilder. Den som inte känt den tvekan kanske in förstår. Många arbetskamrater har jag haft genom åren som aldrig besökt vare sig galleri eller kulturhus typ som jag aldrig någonsin ”vågat” sätt min fot på Grand Hotell eller andra fina ställen. Jag vill att alla ska känna sig välkomna och ha utbyte av bildvisningarna.
Jag har varit järnvägsarbetare, lastbils- och busschaufför, fabriksarbetare och amatörfotograf och inte en del av den etablerade fotografivärlden. Jag vill bara visa mina och andras bilder om det liv vi levt och lever.

Det är förresten inte så bara. Det vore pricken över i:et på mitt långa liv som jag en gång fick till skänks och har den stora glädjen att leva.
Varmt välkomna in på GALLERI FOTOGRAFI när ni har vägarna förbi. Det har vi ju alla för stråket går mot Slussen och Slussen har alltid varit Stockholms viktigaste – för inte länge sedan den enda – förbindelse mellan norr och söder, mellan Gamla Stan och Söders höjder, mellan Mälaren och Saltsjön.
Vi ses på GF på Hornsgatan 42!
Bernt Lindgren